Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Christian - 31 juli 2008 12:56

Can I trust you, mortal boy?

You say you love me
oh, sure you do
but what exactly does this affirmation mean
I do not have the slightest notion, no idea
of what you understand by love
and other terms as worn-out
such as this old song and dance, you call romance

Quite different flowers grow indeed
in my small semantic garden

So let us see
if your good vow is more than just some chemical imbalance
is it worth the air you breathe
or will it be just another waste of time with you
what I call love, precious and true,
would you refer to this as sin or crime or all that silly crap?

SO, now let me put you to the test:

How often have I heard these words
"I love you so much, dearest dear"
that I would die for you, right now, right here
sure, doing this you're sitting pretty
but I say: PISS ON IT!
because this way is far too easy

But do you also have the strenght
to be there for me till the end
would you have courage, live for me
respect my wishes, my decree?
Would you defend me against the world,
fight the doctors playing god,
slap the priests if they come near
or anyone who interferes?

Is the version of your love as true
that you would use all means within your power
just to meet the urgent plea,
that solemn, final wish for dying
of a helpless her or him
who lies in pain, who's suffering
now only begging for the end

so, tell me: IS YOUR LOVE THAT OF A TRUE FRIEND?

If I lay crying in my bed
waiting, no longing for the end
if I decide my time has come
would you then be that trustful one
to guard this chamber, break this shell
and free me from this living hell
by making sure, my death is swift
would you grant me that sacred gift?

"Blessed is the flower that grows in the night
blessed the poison that helps you to die
blessed the guidance of a loyal friend
blessed is he who brings the end"


now that you've heard it, let me know:
are you then willing to let go?
say, would you do all this for me
would you respect my wishes, my dignity?

because that's what LOVE means to me!

**************************************************
************

Lyrics copyright Anna Varney/Sopor Aeternus... inte hemloxen, dessvärre.

Av Christian - 30 juli 2008 19:34

Junk, Spam, Skräppost...de må vara plågor värre än egyptens legendariska sådana, men ibland dyker det upp en slumpgenererad liten pärla mitt i all skiten. Ur dagens skörd;

_______________________________________

"atwood raceway corruption

pick lange lebesgue? ghostly, birdlike chew.
mildew lepidolite lange aleph lome aleph, stepson
anyway allegation lepidolite leash clotheshorse.

chew weal.
"

________________________________________


Poesi på hög nivå. Obegripligt ja, men ändå på något sätt... kanske inte vackert, men i alla fall intressant på ett bra sätt.

Av Christian - 30 juli 2008 17:42

Jag och A. var av någon anledning i Stockholm, och hade lyckats hitta till tuffaste nattklubben någonsin. En en källarvåning långt större än vad huset gav sken av, med massor av rum där det spelades olika typer av bra musik i verje, och där man var tvungen att *verkligen* tillhöra just den subkulturen/stilen för att kunna komma in.

VI glider omkring, varvid A. försvinner och en lång jakt genom mörka korridorer följer inna jag hittar henne... på en scen, med gitarr, uppsmygen bakom bandet som precis ska börja spela.


Jag blir smått panisk; jag vet att hon inte kan spela gitarr, och var i helvete kom gitarren ifrån, och hon kommer att skämma ut oss och vi kommer aldrig att få komma hit till klubben igen. Tyvärr (tack och lov?) vaknar jag innan bandet börjar spela och någon upptäcker vad som håller på att hända.


**************************************************
***********************************


Go figure... mitt undermedvetna har ett mer intressant liv än vad jag själv har. 

Av Christian - 26 juli 2008 18:12

Min favoritbloggare har ´a way with words´ på en nivå som jag själv bara kan drömma om att uppnå, och när hon (må vara i en gammal, arkiverad post) tycks läsa mina tankar så bara måste jag dela med mig. Enjoy;) 


**************************************************
*************************************** 


"I find the general Christian mythos sterile and tedious. Hell is the most entertaining bit, and again, that wasn't an original invention, and most of its charm is to the credit of Dante rather than Christianity (and we already established that it wasn't about the Christians.)


Satan's the most interesting one of the bunch, he gets pride and pathos and angst, but since he was an invention of the Persians, we can't even assign full credit there, and he doesn't even get to be more than a one-dimensional bad guy until Paradise Lost, which is a point for Milton, not the religion.


Notion of sin largely irks me, humdrum morality full of anachronisms and lacking nuance, deathbed conversions, puhleaze. Jesus is pretty boring. At least Hunahapu got to play ball, and Odin had pet ravens--and Dionysus got crazy drunken maenads tearing leopards apart with their bare hands. A bunch of unemployed fishermen does not even begin to compare in terms of imagery, so far as I'm concerned."

Av Christian - 25 juli 2008 14:05

To those who have gone before!
To the explorers of the last Great Sea; true heroes all, sink or swim.
To the self-elect: shamans, adventurers, visionaries, and madmen alike.
To the courageous and to the curious.
To the persecuted and to the lost.
To all of the exiles who have dared to climb the garden wall.
To the holy fools, the seekers, the ambassadors, and the pioneers.
To those who have had the temerity to storm Heaven and Hell,
and who have returned with the Secret Fire to light our way.
To those who can never remember, and to those who can never forget.
To all of the intrepid and extraordinary spirits

who have played at the edge,
We, who prepare to confront the Mystery, salute you.

Av Christian - 23 juli 2008 13:47

Ser ut  som om mitt undermedvetna är ´back in business´igen;


I natt var jag ute och gick i Halmstad, och det var något slags el-fel som påverkade hela staden, så allt ljus pulserade med en nästan hypnotisk effekt. Detta gör att jag går vilse, och hamnar allt längre hemifrån, och allt längre in i vad som ser ut som något slags katastrofområde; lika delar nedbrända hus och "Silent Hill"´s mörkare dimension.

Det blir allt mer obehagligt att leta sig fram, och i ett fönster högt uppe i ett halvt raserat höghus ser jag hur någon har ställt upp gamla skyltdockor i ett försök att skrämmas? Som konst?


Spelar ingen roll - läskigt är det i alla fall.

Försöker ta mig därifrån och hamnar i en återvändsgränd, inringad av väggar gjorda helt av sönderrostad metall, och när jag försöker ta mig över smulas det sönder under fingrarna, så att klättringen blir än svårare.

Vaknar med ett ryck när jag tappar taget om väggen, och kunde en lång stund innan jag somnade om känna lukten aska och metall.


Av Christian - 19 juli 2008 09:39

Oh. My. God!

Just när jag började tro att min hjärna lugnat ner sig lite grann så att jag skulle slippa de mest hysteriska drömmarna, så kommer dom tillbaks värre (intressantare?) än någonsin.


I natt... var jag med barn. Japp, ni hörde rätt.

Och inte nog med att jag var gravid, det var dessutom resultatet av något slags gudomlig inverkan a´la den där Jesus-historian. Problemet var bara att inga änglar, demoner eller budbärare av något slag hade uppenbarat sig och talat om vad som gällde, så jag hade ingen aning om exakt hur det här hade gått till. 


Detaljerna blev luddiga ett tag, men lite senare så hade jag lyckats ta mig till icke-platsen (nej, jag förstår inte riktigt jag heller) där gudarna bodde, en plats som såg ut som en hybrid mellan Vatikanen och "Howl´s Moving Castle". Väl där blev det ett smått förvirrat projekt att samla ihop alla de mest sannolika kandidaterna och sedan starta en rättegång för att försöka ta reda på exakt vem/vad som låg bakom det här, ehh... fenomenet.

 Det började precis som ett klassisgt rättegångsdrama  i en hollywoodfilm, med den något märkliga undantaget att ensemblem med gudar höll på och ändrade verkligheten runt oss hela tiden, för att undvika att svara på frågor och lägga skulden på alla, och tillslut blev Loke helt sonika utslängd ur rummet...


Till mitt stora företet vaknade jag mitt i det här, så jag fick tyvärr inte veta om jag bar på en ny frälsare, en nephilim, en av Nidhöggs avkommor eller vad än tänkas kan. Bugger :/ 



Av Christian - 15 juli 2008 13:12

Love Comes in Spurts - Richard Hell/1975

I was a child
who wanted love that was wild
though tight as slow motion
but crazed with devotion

insane with devotion
a whole other notion
I was fourteen and a half
and it wasn't no laugh

Love comes in spurts (oh no it hurts)
Love comes in spurts (it hurts)
Love comes in spurts (oh no, cuz)
Love comes in spurts (it always hurts)

I just can't get wise
to those tragical lies
though I now know the facts
they still cut like an axe

cuz love comes in spurts
in dangerous flirts
and it murders your heart
they didn't tell you that part

Love comes in spurts
Love comes in spurts
Love comes in spurts
Love comes in spurts

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards