Vi -  i betydelsen Sveriges befolkning -  befinner oss numera i en situation där ett parti som aktivit motarbetar demokrati har lyckats ta sig in i det demokratiska systemet, ett fenomen jag finner lika skrämmande som fascinerande, i synnerhet då samma sak hände i Europa för inte särskilt lång tid sedan.

Det finns, enligt Erich Fromm tre mekanismer vilka vi använder för att skydda oss från samhällets frihet, och dessa tre är auktoritet, destruktivitet och automatisk likformighet - alla tre fenomen som är synnerligen tydliga i dagsläget trost att de ursprungligen formulerades som et tförsök till förklaring av vad som händei 30:talets Tyskland;

Auktoritet.
Med detta menar Fromm att vi undviker frihet genom att ”smälta samman” med andra människor och på så sätt bli en del av ett auktoritärt system inte olikt det medeltida samhällets. Detta i sin tur kan ske på två olika sätt; antingen genom att underkasta sig andras auktoritet, eller genom att själv utöva den. Oavsett vilken av dessa vägar man väljer att ta så innebär det en förlust av den egna identiteten, och det säger sig självt att om man saknar idetitet kan man omöjligt vara riktigt fri.
Den auktoritära personlighetens extremfall beskrivs genom att använda de sexuella betydelserna av begreppen sadism och masochism, och på så sätt visa att även om sadisten till det yttre verkar vara fri att göra som han vill, likväl är bunden av sin roll och med begränsade valmöjligheter. Även det mer vanliga förhållandet mellan lärare och elev kan användas som exempel på detta.

Destruktivitet.
Den auktoritära personligheten (oavsett om den har en dominant eller undergiven roll)reagerar ofta på en plågsam situation - till exempel en situation där friheten vi frujtar blir alltför stor - genom utåt eller inåtriktad destruktivitet. Om denna förstörelselusta, vilken kan ta sig uttryck genom bland annat vandalism, brottslighet och i extremfall terrorism, blockeras av samhället kan den istället vändas inåt, vilket då kan leda till bland annat alkoholism, drogmissbruk eller självmord. Här sker alltså flykten från friheten genom antingen aktiv (våld mot andra) eller passiv (våld mot en själv) destruktivitet.

Automatisk likformighet.
Den tredje och i mitt tycke såväl tydligaste som mest skrämmande formen av flykt är just detta; att forma sig efter andra. Den auktoritära människan söker som tidigare nämnt skydd genom att gömma sig i samhällets hierarki, men då vårt moderna samhälle strävar efter att uppprätthålla en illusion av jämställdhet blir detta allt svårare. Alternativet blir då att söka skydd i masskulturen istället, och försöka se till att inte på något sätt skilja sig från sin omgivning. Om man ser ut som alla andra, klär sig och beter sig som alla andra och rent av tänker som alla andra behöver man inte längre vara rädd för sion personliga frihet; man har redan gett upp den för att bli en av massan.

Från denna inledande definition går vi så vidare till den andra förklaring som behövs innan den historiaka tilbakablicken, nämligen Erich Fromms personliga syn på socialpsykologin
I grunden är hans tankar baserade på två totala motsatser; Freuds psykoanalys och Marx´ ekonomiska determinism, men har har lyckats finna ett sätt att kombinera dessa två. Genom att införa tankarna om människans möjlighet till att bli fri slår han fast att vår natur varken är totalt bestämd av biologiska drifter, eller helt fastslagen av sociala processer. Istället menar han att vår natur, den gemensamma mänskliga personligheten kommer sig av den samhällets utveckling, men dessutom innehåller vissa lagar baserade på fysiologiska behov. För att använda mer moderna och lättillgänliga termer menar han alltså att människan är en produkt av såväl arv som miljö.

Låt oss då gå vidare.
Den historiska utveckling som som Fromm beskriver tar sin början i medeltidens Europa, och den förändring däri som tog sin början i och med renässansen. Kännetecknande för detta medeltida samhälle är dess brist på frihet. Just denna frihet, som vi senare skulle komma att spendera så mycket tid och energi på att undvika fanns över huvud taget inte, då då frihet kräver individualism och individualismen som sådan inte uppstod förrän senare.
Varför hade vi då ingen frihet? Mycket berodde det på att samhället var enormt hierarkiskt, och den samhällsklass du föddes i, den stannade du i tills du dog. Det fanns helt enkelt ingen möjlighet att ändra sin sociala position.
Denna rigida struktur hade dock sina fördelar jämfört med det moderna samhället, ty även om man inte var fri så hade man i alla fall en social trygghet. Samma strukturer som förhindrade uppkomsten av individens frihet gav henne ett fotfäste i livet, en trygghet som i mångt och mycket saknas idag. Så långt gick detta att man på alla sätt var sitt yrke; man spelade inte en yrkesroll på det sätt som vi gör idag.

Senare, när de krafter som kom att utgöra renässansen började göra sig gällande kom samhället som vi alla vet att förändras. Ekonomin blir nu ett allt mer politiskt redskap i och med uppkomsten av en begynnande kapitalism, en ny samhällsklass - överklassen - föds och växer stadigt, och hela samhället genomsyras av det centrala under denna persiod; den nya individualismen och det förtyck av denna individ som blev möjligt.
Det var alltså nu överklassen kom till, och Fromm säger rent av att hela renässansen var ett överklassfenomen, inte något skapar av de skrån och gillen som varit dominerande under medeltiden.
Jag kan inte undvika att ta ett sidospår här, och påpeka likheterna med den så kallade ”demokratin” som infördes i Tyskland under Weimarrepubliken, och hur denna kommit ifrån samhällets toppar utan de arbetande massornas samarbete eller ens veskap om vad som hände. Det som på ytan såpg bra ut blev alltså i bägge dessa fall till ett fenomen som användes för att förtrycka folket och ”ge mer mat åt dom mätta”, för att ta till metaforer.

Som sagt började även kapitalismen utvecklas under denna tid, och vilken följd det har haft för samhället ser vi bara allför tydligt idag. Jean Calvin och hans lära, Calvinismen, predikade hårt arbete och förtjänsterna därigenom som ett sätt att garantera sig en plats i paradiset vilket ledde till att medelklassen, bland vilka en stor del de som följde honom fanns, banade väg för det som Marx senare skulle beskriva som arbetarnas alienation från sig själva. Under medeltiden hade varje medlem i ett skrå eller gille tjänat i proprtion till hur mycket han arbetade, men under renässansen och dess kapitalism började vinsten istället tillfalla dem som inte arbeta själva utan anställde arbetare; kapitalisterna.
Med etta kan man se hur rigiditet och trygghet förbyttes i individuell frihet, vilket snabbt förvandlades till de fås förtyck av de många.

För att kunna hålla mig någorlunda kortfattad tar vi här ett steg framåt i tiden till reformismen och Luthers banbrytande teologi, vilken på ett både intressant och skrämmande sätt sammanfattar det svåra med frihet och auktoriteter. Enligt Luther var männsikan visserligen friare än hon varit enligt tidigare kyrkomän, men detta gör oss även ensamma och otrygga. Dessa uttalande förstärks även av det märkliga faktum att Luther samtidigt som han var emot andliga auktoriteters makt över människor och föraktade överklassen, våldsamt förespråkade de världsliga auktoriteternas rätt att finnas. Han menade att de som hade makten att bestämma och förtrycka arbetare och bönder, hade fått denna makt av gudoch därför inte fick motarbetas. Jag fuínner det fascinerande hur mycket detta påminner om nazisternas senare försk att framställa sig sjäva som av en bättre ras (vilket då blir samma sak som att de fått makt avgud) och därför skulle ha rätten att härska. Historien tycks upprepas...

Fromm fortsätter på samma spår och visar hur männsikan på grund av Luther och den kapitalistiska utvecklingen visserligen gavs en typ av frihet, ett oberoende och en möjlighet att förändra sin situation, men denna frihet var ett tve-eggat svärd då den samtidigt ledde till abetarnas alienation och isolering, samt allmän otrygghet och vanmakt vilken återigen skulle komma att leda männsikan till att underkasta sig yttre auktoriteter. Denna kapitalismens egenskap att både befria och förslava individen är enligt Fromm ett grundläggande resoneman för vad som skapat den auktoritära personligheten och dennes flykt från friheten, och han lägger vikt vid just religionens roll i detta. Han menar bland annat att Luther gjort människan

”[...] medveten om sin egen ringhet och vara beredd att helt underordna sitt liv under andra syften än sina egna”  (Fromm, 1993, s.82)

Luthers och Calvins skapande av den ensamma och underordnade människan och dennes osäkerhet lever kvar långt efter att de själva dött, och Fromm visar detta bland annat genom att se till 18- och 1900:talens mer radikala filosofer.
Kant och Hegel talade om människan som självständig och fri, men samtidigt tvungen att följa de regler och lagar som skapats av en mer eller mindre totalitär stat.

Vi kan tydligt se hur detta skulle kunna vara en utveckling av Luthers tankar, och således är det fortfarade det Weber kallade den ”protestantiska kapitalismen” som formar människan och kom att bereda väg för nazisterna och deras sätt att härja mer eller mindre ohindrat. Det steg i utvecklingen som skulle komma att vara avgörande var dock utvecklingen av monopoliseringen av ekonomiska system, och dess strävan efter att koncentrera kapitalet (och därmed även makten). Monopoliseringen likväl som kapitalsmen i allmänhet tar ju makten från människan, och där dessa fenomen är som starkast krossar de den enskilda människans självständighet.

Koncentrationen av kapital till samhällets toppar leder till att ett fåtal personer får makt över stora delar av det samhället, en makt som är än mera skrämmande då den inte är lika synlig och ”officiell” som den öppet politiska makten.

Om vi då sammanfattar denna utveckling kan vi ganska enkelt se hur det let ledde fram till vad som komma skulle. Människan befriades från medeltidens hirerarki och gavs en individualism, men i coh med detta förlorande hon sin trygghet i samhället. Till detta kommer så Luther och Calvin med sina tankar om den av gud instiftade överklassen och det gudomliga i att tjäna mycket pengar. Protestantismen hos dessa två herrar ledde till kapitalismen, vilken i sin tur skapade monopilseringen av ekonomin och koncentationen av makt til ett fåta. Scenen var nu klar för den auktoritära människan att göra entré.

Vi kan ta steget till 20- och 30:talets Tyskland redan nu, då det är just osäkerheten och avsaknaden av social trygghet, förstärkt av inflation och depression, som banade vägen för den ”vanliga människans” passivitet gentemot de extremfall av auktoritära fenomen som kom att bli den nazistiska staten. Den ekonomiska depressionen skapade en vanmakt som var för skämmande för folket att hantera och man började på olika sätt fly från friheten och verkligheten. Dels kan detta ses i denna tids fascination för pornografi och fantasy-film vilket gav en ypperlig möjlighet tilm eskapism, dels i uppkomsten av de flykmekanismer som hjälper oss att fly från friheten. Dessa har jag redan bskrivit i inledningen till detta arbete, och kvarstår gör nu bara att se lite närmare på nazityskland och hur den auktoritära och automatiskt likformiga karaktären hos människan lät de destruktiva krafterna härja fritt.

Grunden till nazimen stod att finna i den samhällsklass från vilken större delen av dess medlemmar kom, och detta var den lägre medelklassen vilka ända sedan det första världskrigets slut kännt sig förfördelade och missgynnade av segrarnas behandling av Tyskland. Medelklassen i Europa hade ju som bekannt alltid haft vissa genemsamma drag; elitism, fascination för de starkas rätt, strävan efter social status, och dessa drag var även tydliga i den tyska medelklassen.
Efter det första världskriget var det just medelklassen som kännde sig lurade då de i många falla stött den tidigare regimen och nu förlorat såval sin ekonomiska trygghet som sin sociala status, vilket gav upphov till en strävan efter att förbättra sin situation.

Hiteler och hans så kallade politik kan tjäna som ett typexempel på den auktoritära personligheten. ”Mein Kampf” hyllar den starka ledaren, och talar om hur ett folk bara kan överleva när de har någon som talar om för den hur de tänka, och hela boken är på många sätt en bruksanvisnning för hur en ledare skall bete sig för att fullständigt dominera folket.

Sett utifrån den historiska utveckling jag försökt sammanfatta här, med utvecklingen av människan som fri men rädd går det att i alla fall på ett rent intellektuellt plan förstå hur nazismen kunde få sådan genomslagskraft. Den gav plats år de tre flyktmekanismerna, för antingen blev du ledare och gav order, eller så blev du en del av massan och lydde order, och bägge vägarna gav utlopp även för de destruktiva tendenserna hos människan.

Något jag finner särkskilt skrämmande med detta är att Hitler och hans anhang till en början kom till makten inte genom väpnade kupper, utan genom demokratiska val. Den moderna människan, som befriat sig från kyrkans och feodalsamhällets förtryck var bara alltför villiga att underkasta sig en annan yttre auktoritet. Är vi verkligen så rädda för friheten att vi går till vilka ytterligheter som hellst för att undvika den, eller är vi bara så svaga att vi inte kan mostå makten?

Nej, säger Fromm.
Vi är egentligen inte svaga men vårt samhälles stora svaghet, det som leder oss i armarna på personer som Hitler och likaså låter oss fly från frihet och ansvar, ligger i att vi tror oss vara fria.  Vi lever med en illusion om att vi inte längre behöver underkasta oss någon annan vilja än vår egen, och denna illusion, den obildade människans skygglappar mot världen, och leder vår väg under Flykten Från Friheten.

Det är en skrämmande tanke, i synnerhet nu när ett folk i avsaknad av egna idéer låtit sig skrämmas till att ge mer eller mindre öppna fascister plats i riksdagen.

Jag hör ljudet av stöveltramp och krossat glas. Gör du?