Alla inlägg under augusti 2008

Av Christian - 26 augusti 2008 19:02



"I would live all my life in nonchalance and insouciance
Were it not for making a living, which is rather a nouciance."

- Ogden Nash

ANNONS
Av Christian - 25 augusti 2008 16:38

I aten´t dead yet...

... som Granny Weatherwax skulle sagt.
Helgen i civilisationens utkanter var över förväntan, och även jag är hyfsat seg fortfarande så var det lätt värt både bakfyllan, timmarna hem i stekhet buss med, i brist på andra ord, *intensiva* personer, att inte bara fira loss födelsedags"barnet" utan även träffa riktigt, riktigt underbara personer jag sett alldels för lite av på alldels för länge.

(Ja, jag vet att jag skriver alldeles för långa meningar med alldeles för många komma-tecken... )


Anyway, festskvaller får ni klara er utan, ty var det något drama inblandat så lyckades jag missa det. Intressant var dock en ytterst märklig dröm nångång framåt morgonen när allt folk började vakna ur dvalan och ljud från omvärlden lyckades leta sig in i huvudet på mig utan att väcka mig;

Jag gick en guidad tur i en stad som såg ut att vara hämtad från gammal impressionist- film; ett slags kombination av "Metropolis", "Dr. Caligari" och "The man who laughed", komplett med svartklädda sömngångare, galet skrattande medborgare och förvrängd arkitektur.
Liknande drömlandskap är inte direkt ovanliga för min del, men det spännande var att jag vaknade av att en av dom som bodde i den här staden trängde sig fram bland oss turister och sa något enormt viktigt till mig... och givetvis kommer jag inte ihåg vad meddelandet var. Den enda delen av det som stannade kvar när jag drev upp från sömn till bakfylla var ett par ord vilka lät som "tiden mellan regnet och rakbladen".

Har inte den blekaste aning om vad det kan tänkas betyda, om det nu betyder något alls, med lade i alla fall större delen av hemresan på att försöka få in den meningen i något slags sammanhang.
Nedanstående försök är inte helt avslutat, men får duga tills vidare


*************************

Within that hour
between the rain
and the razor
you come to me.

Resplendent,
in your image-armour
woven with the utmost care
of media
manipulation
and the lies
of those who fell before you.

Your strength;
the fruit of
of their unfulfilled labour,
their bulding of castles
upon the air
.
.

.

och som vanligt gäller
COPYRIGHT: Christian Landgren 2008 ->

ANNONS
Av Christian - 16 augusti 2008 09:47

Lost.

Finally hidden

behind those veils

mistlike

insubstantial

rising all around.

 Lost.

Finally found

the dragons I chased

fleeting

unfathomable

ever leading me on.

Lost.

Face to face

with broken mirrors 

answers

unasked for

images of my self



...och som vanligt gäller

COPYRIGHT Christian Landgren 2008 -> 

Av Christian - 12 augusti 2008 19:34



That one love affair
that one romance
of maker and muse both light and dark,
dreadful and dreary
yet remembered
solely as rituals
of runaway dragons
hunted to extinction
by seekers of oblivion;
a single night
of passion posthuman
ending as but another dream
of poppyfields
sown to the horizon

 - a garden of unearthly delights.
Life, love, liberties
and the mundane world;
Lost beyond veils of smoke



COPYRIGHT

Christian Landgren 2008 ->

Jag äter din förstfödda om du stjäler 



Av Christian - 10 augusti 2008 19:39



Flowerbound inspiration

seed of immortality;

dreams of deepest red, virginal white

a forest of stems and fragile hearts.

Beguiler,

diviner,

Sister of Sleep;

I summon thee!

A stupor eternal, ever longed for

broken by life´s banalities

blood-drinking, colour-draining,

frail hopes and doomed aspirations

realitykilled.

Sister of Sleep;

I summon thee!



COPYRIGHT

Christian Landgren 2008 ->

Jag äter din förstfödda om du stjäler


Av Christian - 8 augusti 2008 11:51

Följande är direkt kopierat från QX Debatt, och är ett svar på en gnällig liten Svenssons illa dolda hat mot alla som sticker ut från den trista majoriteten.

Visst, jag vill inte heller bli direkt förknippad med medias bild avhysteriska dragqueens och kroniskt arga feministflator, men jag sällar mig hellre till dessa freaks än till den Stora Gråa Massan.

Jag citerar;




Att vara "vanlig" är att slicka Makten i röven.


Aldrig blir det så enfaldigt och torftigt som när offermentalitet och odefinierade termer möts i en patetisk sorgesång.
Jag vet inte vem Jens Fagerlund är, men jag vet att han vill få vara "vanlig" och att något slags märklig konspiration av onda drugor och illasinnade transpersoner vill ta denna möjlighet från honom. Han har skrivit ett debattinlägg om allt detta, så det måste vara sant.
Jag såg aldrig det omtalade avsnittet av Allsång på Skansen. Jag hörde aldrig när "surtransorna" bräkte av sig att "Han, Jens Fagerlund, han får inte vara som han vill. Det ska vi minsann se till!!" Jag blev aldrig vittne till när de två "rymdvarelserna" skickade iväg två kvantumtorpeder i riktning Knäckebröhult. Jag missade även Aktuellt-intervjun där Marco Lehtojoki måste ha spänt ögonen i kameran och väst: "Den där Fagerlund han ska passa sig! Vill han vara vanlig så ska han få smaka på min 'utflippade' vrede!!" För så måste det ju ha gått till. Inte?

Hela den här debatten (Jag ska vara onödigt vänlig och kalla det för en "debatt") blir aldrig något annat än ett planlöst käbbel om vi inte definierar vad vi talar om. Vad betyder "vanlig" i detta kontext? Statisktiskt mest sannolik? I så fall borde vi ju alla vara hetero. Det är väl så att det inte går att exakt sätta ord på vad "vanlig" avser. Var och en fyller ordet med sina egna föreställningar och vanföreställningar.

Fagerlund hjälper oss dock på traven med sin definition av "vanlig", sin starletdröm, sitt "own private Idaho"; Han vill åka till landet på fredagskvällen, han vill klippa gräsmatta, påta i trädgården, ha mysiga grillkvällar med goda grannar, gå på bio, sköta sitt kneg som de flesta andra och älska sin sambo, ja helt enkelt leva ett rätt "vanligt Svensson-liv." Det neoliberala cocoon-livet där man fäller för persiennerna när en fjolla blir nerslagen av några nynassar utanför på gatan. De nya svenssonbögarna som skiter i allt utom sitt pensionssparande och sitt nya HTH-kök, som inte skulle känna igen "solidaritet" om de så finge det i ögat. Enjoy the silence..

Ur detta föds två frågeställningar:
1. På vilket vis går det till när rabiata surtransor, bullriga drag-kings, övermakeade she-males, utflippade hystericabögar och andra aparta HBT-existenser vill hindra Fagerlund från att göra allt detta? Hur ser det ut i Fagerlunds inre världsbild när han målar upp visionen om att dessa opassande varelsers blotta existens hindrar honom från att åka till landet på fredagar? På riktigt, alltså. Jag vill verkligen veta. Hukar transor över hans gräsklippare om nätterna och kissar i bensintanken? Abetar små idoga queerpolyhumlor nätterna igenom med att gjuta betong över Fagerlunds trädgårdsrabatter? Kommer små ondsinta transetroll och fjättrar honom vid hans bädd med grova kättingar så han ej kan gå till sitt arbete? Berätta, Fagerlund; hur går allt detta till? Ärligt talat tror jag de flesta skiter ett stort stycke i om Fagerlund grillar eller inte, och framförallt de HBT-personer som slåss längst fram på barrikaderna, som vågar synas och ta plats, som tar smällarna, som tar stryket - från andra och från sina egna - har nog mycket lite energi att lägga på Fagerlunds eventuella biobesök.

2. Hur ser Fagerlunds föreställningar om hans medmänniskor under HBT-paraplyet ut egentligen? Tror han att de pinsamt lättklädda läderbögarna aldrig klipper sina gräsmattor? Att de lufsar runt i manshögt gräs på sina tomter? Tänker han sig att en sådan som Marco Lehtojoki aldrig går på bio eftersom det är alltför "vanligt"? Tror Fagerlund att MC-butch-flatorna aldrig skulle kunna tänka sig att påta i en trädgård; att de bara låter sina rabatter förfalla och på så vis drar på sig grannarnas ogillande i välartade lilla "suburbia", och inte bara det; utan även drar skam över hela HBT-kollektivet och i och med det även hindrar Fagerlund från att vara den alldeles "vanliga" bög han så gärna vill vara? Tror han, halvblind bakom sin 'vanlighets' skygglappar, att inte rabiata transaktivister, folkilskna dragdrottningar, halvnakna SLM-bögar och snustuggande anarkoflator drömmer om och uppskattar att vara tillsammans med någon de älskar? Se där hur "vanligheten" snöper och fördömer, hur den stänger ute och delar upp, hur den bygger ett normativt SIM-City-liv där alla har sambo, alla har hus med trädgård, alla har råd att åka till ett lantställe, har råd att ha bil och sommarhus, en värld där alla har arbete - ett liv inte alla HBT-människor kan leva upp till. Att vara "vanlig" och "normal" är att ha råd. Att ha jobb. Att tycka att Maude Olofsson är käck och duktig. Den som inte arbetar skall ej heller sticka upp. Den som lyckas passera som 'nästan hetero' har liksom förtjänat rätten att racka ner på och spy förakt över det opassande, pinsamma och oanpassade HBT-patrasket där allra längst ner i rännstenen.

Jag vet vad "vanlig" betyder i detta fall, dummare är jag inte; det betyder "straight acting". Det betyder att i största möjliga mån inrätta sitt liv som en karbonpapperskopia av den heterofila småborgerliga drömmen, med (på pappret) monogam sambo, sommarhus, räkfrossa, Djävla Allsång på fucking Skansen, en skelögd golden retriver, en ful djävla etanol-Toyota, två laboratorieodlade ariska sagobarn som heter Anton och Emma. Att vara Straight Acting är att skita och äta böckling på samma gång. Det skiljer männen från pojkarna. Det skiljer människorna från "omänniskorna". Att vara "vanlig" är att positionera sig så nära det går att komma den Heterofila Lyckodrömmen och på samma gång säkerställa sin plats som allra högst upp i HBT-hierarkin. Det är att ges ett fribrev att fjäska uppåt och sparka neråt, att be dem längre ner i hackordningen (fjollor, kvinnor med ovaxade skrev, könsbytare, hermafroditer, transpersoner och annat löst folk) att hålla truten och ligga lågt. Fair enough; om nu folk vill tillrättalägga sina existenser på detta vis så väl bekomme. Jag saknar såväl vilja som möjlighet att göra något åt saken, men ha då djävligt klart för er att de val ni gör är politiska, att de är ett statement, om vilka ni anser er vara och vilka ni anser andra vara. Ni gör det på andras bekostnad. Tro inget annat. Ni agerar utefter feghet och konformism. Inbilla er inget annat. Er egen övertygelse till trots så är ni inte bättre än vi andra, och när Kriget anländer så kommer vi andra att kräva av er att ni ska välja sida, och till ingenstans kommer ni att kunna fly.

Dessutom vet jag ingen grupp som är så paniskt rädd för att stöta sig med överheten som HBT-folk, och inga är mer vettskrämda och ynkligt fega än just Straight-Acting-bögarna, för de har mest att förlora. Det ska förnekas, förringas, beljugas och smöras. Vi ska övertyga heteropatriarkatet att vi är exakt likadana som de är, att vi gör allt Makten vill bara den inte tycker illa om oss eller pratar styggt om oss. För helvete; låt folk tycka att vi är hemska. Låt Normen tycka vi är otäcka, pinsamma och besvärliga, eller ska vi utplåna oss så till den milda grad att vi upphör att existera, att all vår identitet uppslukas?

Fagerlund avrundar: "Jag trodde i min enfald att vår kamp sedan decennier faktiskt eftersträvat att vi ska ses som vilka som helst i samhället och behandlas därefter." Utan att fördjupa mig alltför mycket i Fagerlunds enfald måste jag säga att allra enfaldigast är han om han tror att heterosamhället kommer att behandla oss som "vilka som helst" om vi bara ligger så djävla lågt att vi knappt syns. Försök att fatta: Jag har sex med andra män, och det är utefter det jag döms av Normen. Det kvittar hur mycket jag fjäskar och försöker leka hetero så kommer Makten aldrig att förlåta mig det faktum att jag knullar karlar, så varför ens anstränga sig? Varför vilja vara en överhet till lags vilken under millenier förtryckt sådana som jag? Varför skulle jag vilja vara en del av det, och är jag så dum att jag tror att de helt skulle släppa in mig i sitt äckliga Lyckorike? Vad har jag vunnit om jag förlorar min själ? Jag tar hellre en knytnäve från en full alfakuk på ett heteroställe än blir klappad på huvudet av nån djävla kristdemokrat med orden; "Dig kan vi tolerera. Du ser ut som en karl, ja du går som en karl, ja du röööööööör dig som en karl ska. Du är inte som de där andra bögarna." Jag kan alltid slå tillbaka men jag kan inte få tillbaka min förlorade själ.

Fagerlund; dig tolererar Heteronormen. Den tolererar dig styvmoderligt och skrattar åt dig bakom din krökta rygg. Mig hatar Heteronormen - den släpper mig inte med blicken, och det är fan så mycket bättre!

Förenen eder: Surtransor, bitterfittor med saltsyra i ådrorna, labila truckflator med rakade skallar, veka och bleka polypoeter, intersexkrigare med pipskägg och jättebröst, rullstolsbögar, burkha babes, furries med vassa klor, rabiata anarkoflator, gamla gubbar i raff-set, ylande smådrugor, bindgalna shemales med sylklackar, feta bikvinnor i spandex och piska, ulliga naturistbjörnar, falsksjungande schlagertransor, vackra transpojkar som vet hur man hanterar en rakkniv & rosenrasande fistbögar med jättedildos som tillhyggen! Stå starka! Gå raka! Ni är krigare! Nu går vi mot Makten!

Dan Ingvarsson AKA Qatt - Er vän på barrikaden



Slut citat



Av Christian - 7 augusti 2008 18:22

Aristoteles säger i "Politics" att; 


Man is by nature a social animal; an individual who is unsocial naturally and not accidentally is either beneath our notice or more than human. ... Anyone who ... does not partake of society is either a beast or a god."


Så... ska jag anse mig själv vara gudomlig eller bestialisk?

Av Christian - 2 augusti 2008 19:33

Uppe i Gbg över helgen, och sitter precis färdigsminkad och med kvällens första grogg i handen uppe hos fr. Azale ute på Hisingen.

Valda delar av the CombiChrist Army ger sig om ett par timamr ner till Monochrone; rapport följer i morgon.


Bis später,

H. 

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se