Oooookey, ännu en natt fylld av mitt undermedvetnas smått bisarra kaleidoskåp av bilder, historier och totalt obegripliga äventyr;

Vandrade runt i en totalt öde stad som jag *tror* var Halmstad, men det fanns inga människor eller djur över huvud taget. Samma känsla som jag har i vaket tillstånd just nu, att vara lite utanför verkligheten, var många gånger starkare och nästan omöjlig att ignorera. Efter ett uppehåll där jag inte kommer ihåg vad som hände, fick jag reda på att det faktiskt varit den känslan ihop med min eskapism som gjort att jag "knuffats ut" ur vår vanliga dimension/verklighet/rum-tid, och istället hamnat i det mellanstadie som de döda tydligen vandrar i innan de kommer vidare, var nu "vidare" skulle vara för någonstans...Konstigt nog var det aldrig skrämmande eller obehagligt, utan bara lite främmande.

Lite senare gled detta över i nåt slags skogslandskap där jag först letade efter sagoväsen, för att sedan försöka undvika dom och tillslut tappade bort mig i ett enormt träsk.

Ytterligare lite senare, precis innan väckarklockan ringde hörde jag för tredje natten på kort tid samma grova, lite raspiga röst säga åt mig (oss?) att: "Stäng av maskinerna!" denna gång sa han/den det på svenska, och det lät ännu mer bråttom och viktigt.

Någon försöker säga mig någonting, men be damned om jag kan komma på VAD!?