Att mitt hus är importerat från Amityville är ingen större nyhet, men nu har det verkligen visat sig från sin allra mest intressanta sida igen.

Någon gång under natten till idag krashade värmepannan, vilket jag märkte när jag vaknade vid 4:tiden i morse av att skakade av köld så till den grad att det tillochmed var otänkbart att gå ur sängen och leta upp kläder och filtar. Överlever dock, och ringer hyresvärden ett par timmar senare...

...och karljäveln är i Skåne (wtf?) men lovar att skicka hantverkare under dagen, och kan jag hålla mig hemma för att släppa in honom? Visst, no worries säger Hemloxen och väntar, och väntar, och väntar och väntar. Tills klockan 13, då värden ringer o kollar vad som hänt, får veta att rörmokaren inte kommit, lovar att få hit honom snabbt.

Väntar.
Väntar.

Dricker mugg efter mugg med the för att hålla kroppstemeraturen över 30 grader.

Klockan 15 dyker värden upp, får veta att inget hänt och verkar tycka att det är *mitt* fel att han tvingats köra hit från Skåne i förskräckligt väder, varvid han försvinner ut muttrandes något på Isländska som jag innerligen hoppas var riktat mot den försvunne rörmokaren :/

Sitter sålunda här med långkalsonger, 3 par strumpor, tjocka byxor, duntofflor, 3 långärmade tröjor, morronrock, halsduk och fingerlösa handskar.
Oh well...blundar jag kan jag inbilla mig att den skabbiga morronrocken är en gammaldags rökrock i sammet, och att jag i själva verket är en ledbruten gammal engelsk lord som stapplar runt i sin dragiga, fallfärdiga herrgård ute på Dartmoor-heden. Dock har den något mindre glamorösa verkligheten en märklig förmåga att tränga sig på och drömmens glas med maltwhiskey visar sig vara en kopp ingefärs-the.

Det är i allfall inte minusgrader ute idag, en liten välsignelse att vara tacksam för. Om dom inte behöver hugga loss mitt stelfrusna lik från skrivbordet i morgon, så fortsätter sagan då.

Over and out,

H.