Direktlänk till inlägg 26 mars 2008

"It is true that I must find my other half"

Av Christian - 26 mars 2008 16:27


<emo> 


När det är som bäst, så händer *alltid* något, som om mitt liv var en gammal tecknad film, skulle representeras av ett kassaskåp som faller från skyarna.


Sedan helgens fest   (Some People = Prozac) har jag varit på ett ytterst sällsynt toppenhumör, vilket knappast gjort sämre av att det det trots/tack vare (?) kylan har varit strålande solsken i dubbel upplaga från kristallblå himmel och fortfarande vit snö. Min kropp och hjärna har serotonin och dopamin i omlopp igen, för första gången sedan september eller så.


Antingen det, eller så har någon hällt illegala kemikalier i mitt kaffe. 


 Och vad händer?

 Går hem från jobbet idag för att suga i mig så mycket solsken som det bara är möjligt (-5 gothpoäng), med mörk choklad för att orka med halvtimmen det tar och med In Strict Confidence´s nya skiva i MP3:spelaren för att få lite fart på fötterna, och hinner knappt ut från jobbet innan jag springer på honom.


Kräket. 

Ex:et.

Den Untermensch som var den första att få komma innanför alla mina känslomässiga skyddsmurar och utnyttjade privilegiet till att under ett par (underbara, trodde jag då) år få som han ville för att sedan slita ut  mitt hjärta och lämna mig med en kniv i ryggen som tack för den tiden...


 ...som nu, likt ett par gånger tidigare när jag inte lyckats undvika honom kommer fram & börjar prata.

som om ingenting hade hänt och vi fortfarande var vänner

som om han inte förstod att jag inte fungerat normalt  på två år

som om det gick en vecka utan att jag såg hans ansikte i mina drömmar

som om jag inte

som om 

som...


Tillbaka på ruta ett.

 Hur är det ens möjligt att en enda människa kan bränna sig fast i ens minne och själ på det sättet, och varför, varför, varför kan jag inte tvinga mig själv till att ignorera honom och allt han får mig att känna? Det gick snabbt att riva murarna som höll allakänslor på plats, så hur kan det ta så lång tid att bygga up dom igen?


 </emo>


 *************************************************
*******************

"Special Glasses"
 
I had to send away for them
because they are not available in any store.
 
They look the same as any sunglasses
with a light tint and silvery frames,
but instead of filtering out the harmful
rays of the sun,
 
they filter out the harmful sight of you --
you on the approach,
you waiting at my bus stop,
you, face in the evening window.
 
Every morning I put them on
and step out the side door
whistling a melody of thanks to my nose
and my ears for holding them in place, just so,
 
singing a song of gratitude
to the lens grinder at his heavy bench
and to the very lenses themselves
because they allow it all to come in, all but you.
 
How they know the difference
between the green hedges, the stone walls,
and you is beyond me,
 
yet the schoolbuses flashing in the rain
do come in, as well as the postman waving
and the mother and daughter dogs next door,
 
and then there is the tea kettle
about to play its chord—
everything sailing right in but you, girl.
 
Yes, just as the night air passes through the screen,
but not the mosquito,
and as water swirls down the drain,
but not the eggshell,
so the flowering trellis and the moon
pass through my special glasses, but not you.
 
Let us keep it this way, I say to myself,
as I lay my special glasses on the night table,
pull the chain on the lamp,
and say a prayer—unlike the song—
that I will not see you in my dreams.


 -Billy Collins, Special Glasses  

(Nej, inte Phil Collins, BILLY. Poeten, inte smörsångaren...) 

 
ANNONS
 
Ingen bild

Marie

30 mars 2008 15:35

Wow... Stark text killen. Fint skrivet.

Gillar också ditt gothpoängsättande ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Christian - 4 september 2013 15:30

As I said in my earlier notes, it has as of today been twenty years since the death of my uncle. Twenty long years of paranoia, fear and though suppressed by endless effort… a certain apprehension.   I know in my bones that but for a mir...

Av Christian - 18 april 2013 11:16

    My days I spend in loneliness mind-numbing Into this unlife forced by bitter fate Each day´s the same as all the ones before it No fear, no faith nor love or even hate   Prime solace found in grapes so sweet, fermented Kind Bacchu...

Av Christian - 18 december 2012 13:37

(Som alltid: copyright C. Landgren 2012 -> )   I woke one Christmas morningand the snow fell mixed with soot,I went outside to try to seewhatever was afootWith my eyes up to the skyI saw the strangest sight;wreathéd in a cloud of steamwas S:t ...

***

Av Christian - 30 oktober 2012 17:33

Queer- och Critical TheoryJa, mina vänner, som  ni ser håller jag mig inom samma sfär som som i diskussionen runt Asplund och hans strävan att finna betydelsen bakom fenomenen. Här tänker jag dock inte försök ta reda på vad queerteorin betyder, utan ...

Av Christian - 27 september 2012 18:18

I was in a spot of trouble back in 1886flat out broke in ragged clothes and shoes that´d sprung a-leakhaving run afoul of villains full of truly wicked tricksand my days lately turned into an endless hide-and-seek By the Queen condemned "a he...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se