Kallt.
Kallt som en moderat-politikers hjärta.
Kallt som om vattnet i elementen blivit utbytt utbytt mot flytande kväve.
Kallt som om imman från min andedräkt höll et fåtal grader ovanför den absoluta nollpunkten. 

Med andra ord, så har värmepannan fortfarande inte blivit lagad, jag har fortfarande inte kunnat duscha ( i kallvatten, i mars? Skulle inte tro det) sedan i fredags morse vilket innebär att en viss...festivalkänsla, kan vi nog kalla det, börjat infinna sig. Nu saknas bara ljummen cider och lite regn. Hooray.

Sällan har jag sett fram emot måndagen så mycket, och tanken på ett varmt kontor är nära nog gudomlig.

Att mitt hus är importerat från Amityville är ingen större nyhet, men nu har det verkligen visat sig från sin allra mest intressanta sida igen.

Någon gång under natten till idag krashade värmepannan, vilket jag märkte när jag vaknade vid 4:tiden i morse av att skakade av köld så till den grad att det tillochmed var otänkbart att gå ur sängen och leta upp kläder och filtar. Överlever dock, och ringer hyresvärden ett par timmar senare...

...och karljäveln är i Skåne (wtf?) men lovar att skicka hantverkare under dagen, och kan jag hålla mig hemma för att släppa in honom? Visst, no worries säger Hemloxen och väntar, och väntar, och väntar och väntar. Tills klockan 13, då värden ringer o kollar vad som hänt, får veta att rörmokaren inte kommit, lovar att få hit honom snabbt.

Väntar.
Väntar.

Dricker mugg efter mugg med the för att hålla kroppstemeraturen över 30 grader.

Klockan 15 dyker värden upp, får veta att inget hänt och verkar tycka att det är *mitt* fel att han tvingats köra hit från Skåne i förskräckligt väder, varvid han försvinner ut muttrandes något på Isländska som jag innerligen hoppas var riktat mot den försvunne rörmokaren :/

Sitter sålunda här med långkalsonger, 3 par strumpor, tjocka byxor, duntofflor, 3 långärmade tröjor, morronrock, halsduk och fingerlösa handskar.
Oh well...blundar jag kan jag inbilla mig att den skabbiga morronrocken är en gammaldags rökrock i sammet, och att jag i själva verket är en ledbruten gammal engelsk lord som stapplar runt i sin dragiga, fallfärdiga herrgård ute på Dartmoor-heden. Dock har den något mindre glamorösa verkligheten en märklig förmåga att tränga sig på och drömmens glas med maltwhiskey visar sig vara en kopp ingefärs-the.

Det är i allfall inte minusgrader ute idag, en liten välsignelse att vara tacksam för. Om dom inte behöver hugga loss mitt stelfrusna lik från skrivbordet i morgon, så fortsätter sagan då.

Over and out,

H.

Varför måste långa och viktiga möten ständigt läggas in på just fredagens eftermiddag, och varför måste dom alltid dra över på tiden när man redan innan är trött på gränsen till koma efter ett par sömnlösa nätter?

Ok, jag jag vet att det är ett stort projekt att starta ett nytt treårigt program på högskolan, och jag vet att det är oändligt med detaljer, formalia, formuleringar, juridik, byråkrati och absurt mycket pappersvändande inblandat....men fredag eftermiddag? Hade det varit så svårt att inse att *alla* i ämnesgruppen faktiskt bara vill gå hem, parkera sig i soffan och hälla upp en skål godis och något drickbart?

Vidare i det akademiska vimlet så kan upplysas om att intervju-analyser faktiskt inte bli direkt roligare när man läst sagda intervjuer så många gånger att man kan dom utantill in i minsta detalj...bara för att upptäcka att man nu tappat bort sitt livsviktioga (nåja...) schema om hur dom skulle kopplas till Castells´ tankar om motståndsidentitet och deras relation empowerment i teori och praktik.

*suck*

Vanligtvis brukar karikatyren av tankspridda teoretiker innebära en något äldre person, men va fan...man ska ju ha framåtanda :/

<emo> 

När det är som bäst, så händer *alltid* något, som om mitt liv var en gammal tecknad film, skulle representeras av ett kassaskåp som faller från skyarna.

Sedan helgens fest   (Some People = Prozac) har jag varit på ett ytterst sällsynt toppenhumör, vilket knappast gjort sämre av att det det trots/tack vare (?) kylan har varit strålande solsken i dubbel upplaga från kristallblå himmel och fortfarande vit snö. Min kropp och hjärna har serotonin och dopamin i omlopp igen, för första gången sedan september eller så.

Antingen det, eller så har någon hällt illegala kemikalier i mitt kaffe. 

 Och vad händer?

 Går hem från jobbet idag för att suga i mig så mycket solsken som det bara är möjligt (-5 gothpoäng), med mörk choklad för att orka med halvtimmen det tar och med In Strict Confidence´s nya skiva i MP3:spelaren för att få lite fart på fötterna, och hinner knappt ut från jobbet innan jag springer på honom.

Kräket. 

Ex:et.

Den Untermensch som var den första att få komma innanför alla mina känslomässiga skyddsmurar och utnyttjade privilegiet till att under ett par (underbara, trodde jag då) år få som han ville för att sedan slita ut  mitt hjärta och lämna mig med en kniv i ryggen som tack för den tiden...

 ...som nu, likt ett par gånger tidigare när jag inte lyckats undvika honom kommer fram & börjar prata.

som om ingenting hade hänt och vi fortfarande var vänner

som om han inte förstod att jag inte fungerat normalt  på två år

som om det gick en vecka utan att jag såg hans ansikte i mina drömmar

som om jag inte

som om 

som...

Tillbaka på ruta ett.

 Hur är det ens möjligt att en enda människa kan bränna sig fast i ens minne och själ på det sättet, och varför, varför, varför kan jag inte tvinga mig själv till att ignorera honom och allt han får mig att känna? Det gick snabbt att riva murarna som höll allakänslor på plats, så hur kan det ta så lång tid att bygga up dom igen?

 </emo>

 *************************************************
*******************

"Special Glasses"
 
I had to send away for them
because they are not available in any store.
 
They look the same as any sunglasses
with a light tint and silvery frames,
but instead of filtering out the harmful
rays of the sun,
 
they filter out the harmful sight of you --
you on the approach,
you waiting at my bus stop,
you, face in the evening window.
 
Every morning I put them on
and step out the side door
whistling a melody of thanks to my nose
and my ears for holding them in place, just so,
 
singing a song of gratitude
to the lens grinder at his heavy bench
and to the very lenses themselves
because they allow it all to come in, all but you.
 
How they know the difference
between the green hedges, the stone walls,
and you is beyond me,
 
yet the schoolbuses flashing in the rain
do come in, as well as the postman waving
and the mother and daughter dogs next door,
 
and then there is the tea kettle
about to play its chord—
everything sailing right in but you, girl.
 
Yes, just as the night air passes through the screen,
but not the mosquito,
and as water swirls down the drain,
but not the eggshell,
so the flowering trellis and the moon
pass through my special glasses, but not you.
 
Let us keep it this way, I say to myself,
as I lay my special glasses on the night table,
pull the chain on the lamp,
and say a prayer—unlike the song—
that I will not see you in my dreams.

 -Billy Collins, Special Glasses  

(Nej, inte Phil Collins, BILLY. Poeten, inte smörsångaren...) 

Ye gods....jag gillar mitt mitt jobb, men jag gillar *inte* att gå till det efter en extra långhelg. Och jag gillar *absolut* inte att det vräkt ner snö under natten så att det blir en halvtimmes promenad med, visserligen sol, men bitande kyla dessutom.

 Sol?

Glöm det. Hann inte ens börja skriva det här innan snön och stormen kom tillbaka igen. Oh, the joy. :/

För dagen hägrar början av de minst tio sidor analys av gruppintervjuer utifrån Castells´ teorier om identitet och diverse sociologiskt svammel om empowerment och relationen mellan Individen - Gruppen och hur de stärker varandra.

*suck* 

Noll motivation.

Efter gårdagen inte levts utan snarare genomlidigt i det skymingsland som utgjorts av det som inte riktigt var en bakfylla utan mer som, tja, ett slags ledbruten känsla av att batterierna tagit slut...

...så har denna dag å andra sidan hittills försvunnit i vad som närmast kan liknas vid något slags mani. Upp i gryningen, skrivit så pennan glödde innan den den liksom min egen glöd slocknade när snöhelvetet började vräka ner igen. Nåja, skam den som ger sig; på kom vinterkläderna och ner till stranden och upp över kyrkogården (+ 3 gothpoäng) innan dryga två timmarna senare man är hemma med kryddstarkt thé och resterna av lördagens syndfullt goda kladdkaka och glass (Tack, M!)

Och nu?

Energin är det inte mycket kvar av, men med te och och kolhydratbomb innanför västen ska det fortsätta intervju-analyseras, ätas resterna av helgens gigantiska godislager och lyssna på "Sweeney Todd"-soundtracket på monstervolym. 

Make it so! 

...att faktiskt hoppa på blogg-tåget istället för att bara sporadiskt lägga ut dagbok och allmänna tyck-synd-om-mig klagosånger, så varför inte börja efter vad som inte var en äkta födelsedag, men i alla fall *firandet* av sagda högtid.

Högtid?

Kanske för stort ord, med det var Ostara (1) och riktigt fin fullmåne, och hade det inte varit så förbannat kallt så hade det blivit blot på stranden i gryningen. Well, om det nu inte dessutom var för att jag i just gryningen var down & out in dreamland.

Festen blev visserligen inte som jag hade planerat och hoppats på, då nästan alla som skulle har gjort mig sällskap i dryckenskapen timmarna innan festen bestämde sig för att ställa in. Det tackar vi för...hade det varit så väldigt svårt att komma på det liiiiite tidigare?  Ok, stora uppsatser strax innan deadline är en okey ursäkt, men svartfolket hemifrån hade faktiskt kunnat höra av sig något tidigare.

Nåja, det var ni som gick miste om vad som trots bortfallet blev en alldels utmärkt kväll i tvenne vackra vänners sällskap, med berg av onyttigheter, floder  av alkohol, bra musik och ett intellektuellt djup (2) av sällan skådat slag. Så A och M? Tack för sällskapet, ni andra får skylla er själva.

1.

http://www.witchvox.com/va/dt_va.html?a=usma&c=holidays&id=1991 

2. 

"Butch" vs. "Femme", fetishism, parasitsjukdomar, galenskap, stridstekniker, relationsproblem, bitterhet, glitter, beskådande av pojkarna som badade i trädgårdens vedeldade träkar, idealkroppar, gudar med tentakler och aarvikafestivalen. Med mera, såklart.